24/10 2007 Till Patric Så har ännu ett år passerat – ja faktiskt lite mer.. Smärtan när jag tänker på dej och minns vårt liv tillsammans är lika intensiv, men kommer inte lika ofta. Gråten som aldrig ville ta slut.. tårar som rann ikapp med snor.. det händer fortfarande, när jag minst anar det slår det till. Som om någon boxat mej i magen… men det händer inte lika ofta. Glädjen över att vara här och nu, över solen som skiner, över vackra höstlöv, över katten som jamar, över barnen som skrattar vinner i längden. Ungarna som har kompisar springandes här hemma, i huset i Danholn utanför Falun. Vårt lilla röda hus, med hästhagen utanför fönstret. Du hade älskat vårt hus och vår gata. Du hade älskat att hänga över spaden och prata omkull alla grannar J Ja, jag kan ofta känna hur du ler igen. Hur du mår gott där i din himmel över att vi börjar må så bra! Över grabbarna som hittat världens bästa manliga förebild och över att jag jobbar och njuter av kunder och människor omkring mej igen.
Massa pussar och kramar till dej från oss alla tre!
|
PATRIC 1962-2005 Ord räcker inte till. Tänk på Cancerfonden 90 19 51-4.
Vi började skriva dagbok för att ha nånstans att skriva av oss våra tankar och vår oro, ganska snart blev den också ett ställe där nära och kära kunde följa utvecklingen av Patrics sjukdom utan att hela tiden ringa och fråga hur han mår. Dagboken har med tiden blivit offentlig vilket har fått till följd att vissa detaljer utelämnas men den är fortfarande till största del likadan som den var när vi började skriva, rak, enkel och mycket öppen... Patric och Sara
I soffan hos mamma o pappa ca en vecka innan dagboken börjar...
|
|
